Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
end den, vi ser for Øje. Siden den Tid har jeg vidst, at
medens det aandløse Ord kun er saa meget værd som-den
Tankerække, det mere betegner end udtrykker, saa er derimod det
aandfulde Ord sin egen Hovedsag, fordi Aand er dets
Hovedindhold, saa dets Virkning beror ikke paa det øjeblikkelige
Bifald det skaffer en Tankerække, men paa Indtrykket og
Fastheden af den Tro, det al Tid vækker paa Aandens Verden."
Det som i detta yttrande särdeles har slagit mig som en
psykologisk sanning av största djup, är påvisandet, att det
hänförda ordet verkar långt utöver själva den uttryckta tankens
räckvidd, att det griper oberoende av sitt innehåll, därför att
det i och för sig själv är vittnesbörd om en andlig livsmakt.
På ett annat ställe säger han med en viss högtidlighet:
"Mig blev det givet at opdage den store Naturlov for
Aandens Virkning og Forplanteise, og at see den stadfæstet saavel
i det daglige Liv, som i Slægtens store Levnetsløb". Att
"Aanden" icke i någon vidsträcktare grad fortplantar sig
genom skrift, det hade han sett tydligt bevisat, bland annat därav,
att hela den makalösa skaldekrets, som i Danmark vid
århundradets början uppstämde sina till stor del ganska folkliga sånger,
dock icke hade förmått åstadkomma någon väckelse hos folket
i det stora hela.
Av allt detta var det klart, att Grundtvig ville, att
undervisningen i folkhögskolan så litet som möjligt skulle grundas
på böcker, utan mest på lärarens muntliga ord.
Och för att nu kasta en blick på den danska folkhögskolan,
sådan den verkligen blivit, så är ingenting mer överraskande
för främlingen än högskolelärarnas förmåga att tala så, att
ordet får makt över åhörarna. De tala utan all exstas, utan
allt uppskruvat väsende, bruka icke alis några högtflygande
talesätt, men under det hela går en stark ström av känsla,
som håller uppmärksamheten fången och som går till hjärtat
på ett alldeles egendomligt sätt. Det är konsten att tala "jævnt
(enkelt) om det Høje", som de ha förvärvat — för visso icke
utan övning och arbete — till en förvånande grad.
Naturligtvis lägger Grundtvig mycken vikt vid fädernes-
175
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
