- Project Runeberg -  Uppsatser, essayer, minnesteckningar, tal /
196

(1933) [MARC] Author: Anna Sandström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

övrigt, men att den dess värre ännu icke efterträtts av någon
förnuftigare, tidsenligare regim. Det härskar därför ett
interregnum, vad uppfostringsmetod beträffar. Och när, såsom
ofta nu för tiden är fallet i hemmen, ingenting träder i stället
för den gamla hårdhänta tukten, då måste ju tillståndet bli
försämrat. Man glömmer, att den forna strängheten, stryket och
de häftiga bannorna nu måste ersättas av en så mycket större
moralisk fasthet.

Den verkligt moderna uppfostran är icke veklig, ehuru den
ej gärna använder våldsamma medel. Den har för princip
att börja tidigt, medan barnet är som bildbarast, och att sedan
arbeta i lugn och med planmässighet.

Angående den tidiga början vilja vi endast nämna, att de
nog ha alldeles rätt, som påstå, att i en lyckad uppfostran bör
den kroppsliga agan vara undangjord före det tredje året.

Kännetecknet på en obildad uppfostrare är omväxling
mellan spasmodiska kraftåtgärder och slapphet; den ena
överdriften får böta den andra. En mild, lugn, rationell uppfostran
däremot förutsätter inga enstaka kraftyttringar, utan kraft
alltigenom, kraft att på varenda punkt uppehålla den en gång
fastställda planen.

Denna nya metod håller, också den, mycket på tukt.
Kärnan i tukten är barnets erkännande av uppfostrarens
överlägsenhet. Denna överlägsenhet brukade förr och måste kanske
ännu undantagsvis — för ovanligt råa barn — te sig som en
överlägsenhet i fysisk kraft, men egentligen bör den vara en
den bestämda viljans och det planmässiga handlandets
överlägsenhet. Barnet visar sin lägre ståndpunkt framför allt däri,
att det är så nyckfullt, ombytligt, så bundet vid ögonblicket.
Men därför känner det också, att uppfostraren är en varelse av
högre ordning, så snart det fått en aning om hans viljekraft
och orubbligheten i hans beslut. Men det är också därför, som
respekten undergräves, så snart ett en gång utfärdat påbud
ostraffat får överträdas. Då sjunker uppfostraren till barnets
nivå. Ack, huru många mödrar sjunka ej många gånger om
dagen på det sättet!

196

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:30:33 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/annaupps/0202.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free