- Project Runeberg -  Uppsatser, essayer, minnesteckningar, tal /
224

(1933) [MARC] Author: Anna Sandström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

äga bestånd utan en viss grad av självbehärskning, uppoffring
och hänsynstagande från individernas sida, och detta gäller
staten lika väl som familjen. Men staten må förfoga över hur
stora maktmedel som helst, den kan dock icke i längden tvinga
fram alla dessa prestationer, utan vilka samhällsmaskineriet
måste avstanna. Den måste hämta stöd från en annan
auktoritet än sin egen, och det har allt sen den avlägsnaste forntid
varit religionens.

De antika folkens traditioner uttrycka detta sammanhang
på mångfaldiga sätt. De äldsta konungaätterna ansågos ju
härstamma från gudarna, och när genom en senare utveckling
konungens myndighet kom att ersättas av lagens, omgavs
lagstiftarens person med en oförliknelig nimbus, och lagbuden
framstodo som halvt gudomliga inspirationer. Var den antike
medborgaren än befann sig, i folkförsamlingen, vid plogen på
sin åker eller vid hemmets härd, överallt mötte honom
religionen med betydelsefulla symboliska handlingar, som, hur
invävda med vidskepelse de än voro, dock nästan alltid innehöllo
en maning till den svaga människan att besinna sitt beroende
av högre makter och sitt ansvar inför dem. I samma spår har
sedan kristendomen gått och med mycket djupare betonande
av evighetsmomentet och pliktbegreppet lyst helgd över livets
viktigaste tilldragelser, så i det allmänna som i det enskilda
livet. Vi få ej låta minnet av kyrkans och statens många
strider undanskymma den sanningen, att religionen och det
mänskliga samhället vuxit upp tillsammans och i det förgångnas
dunkel så sammanflätat sina rötter, att forskaren knappt kan
hålla dem i sär.

Men nu tyckes samhällsutvecklingen komma att visa en ny
fas: åtminstone äro starka krafter i verket för att från det
medborgerliga livet utestänga alla religiösa inflytelser.
Samhället skall bliva helt och hållet profant. Detta är i sanning en
nyhet — ty har det, så långt historien räcker, någonsin
funnits ett profant samhälle? Som bekant kunde icke en gång den
stora franska revolutionen nöja sig med en fullkomligt
religionslös stat. leke ens de upplysta lagarnas mångfald och scha-

224

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:30:33 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/annaupps/0230.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free