Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fiktiga, normala människorna! Och är det frivilligt, som vi
kastat oss in i virveln, låt oss då minnas, att även ett
frivilligt slaveri sätter förnedringens och urartandets märke på
människan.
"Ja, men världen är så full av arbete, som måste göras,
livet är kort, man måste skynda." — Kan du på allt det
arbete du utför sätta din personlighets prägel, då kan du
visserligen icke lämna efter dig nog mycket arbete, ty din
person-lighet är ett enastående verktyg, som i denna samma form
aldrig förr funnits till och aldrig mer skall finnas. Men det
utmärkande för ett jäktat arbete är just, att personligheten icke
hinner med. Därför torde åtminstone en stor del av det som
du åstadkommer, bliva blott simpelt fabriksarbete. Varför då
arbeta dig till krympling, för att just: du skall göra detta?
Detta, som är för mycket för dig, blir nog gjort av någon
annan; det vore väl, om det bleve gjort av någon av den
ännu talrikare skaran, som står sysslolös på torget. Varför
skall den ena duka under för övermänskliga bördor, medan den
andras muskler förtvina av brist på arbete? Kom ihåg, att
om du å ena sidan kanske gagnar genom ditt forcerade arbete,
så skadar du å andra sidan genom det snedvridna i din
personlighet. Det är nu vi, jäktande, flygande, farande
människor, som åtaga oss att uppfostra det växande släktet, Som
söka förhjälpa de fattiga och de vilsegångna till ett värdigare
människoliv, vi skola draga upp dem till vår ståndpunkt 1—
högre kunna vi väl i allmänhet icke komma. Nå, är nu världen
så mycket betjänt därmed, att vi göra alla dessa till sådana
flygande, farande, jäktande väsen, som vi själva äro? Man
gagnar i främsta rummet, icke genom det man gör, utan genom
det man är.
En och annan utför stora mängder av arbete, men han
jäktar aldrig, hans huvud och hjärta äro aldrig så fyllda med
yrkestankar och yrkeskänslor, att han icke kan både tänka och
känna med sina medmänniskor — det är idealet. Hans
hemlighet ligger nog däri, att han med ovanlig skicklighet kan
planera för sitt arbete; troligtvis är han dessutom i besittning
238
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
