Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hemkänsla, då vakna dunkla minnen från de oräkneliga
föregående generationerna, som helt och hållet levde i naturens
famn och vilkas sinnen och fantasi hon mättade med sin
tystnad och sin skönhet. Tillbaka till naturen längta de flesta av de
kulturbärare, som befolka Sveriges städer, och det starkaste
och det finaste, som vår litteratur och konst har frambragt,
har skapats genom det innerliga, halvt mystiska samliv, som
ännu äger rum mellan Sveriges natur och Sveriges människor.
Det är ett äkta germanskt drag, denna svårighet att gå upp
i stadskulturen och detta sega fasthållande vid livet i naturen.
Om det är sant, som somliga forskare anse, att vårt blod är det
mest oblandat germanska, som finnes, skulle icke däri kunna
ligga en antydan om vår framtid? Skulle det icke kunna tänka
sig, att det finns rent germanska uppgifter, som vänta på oss,
uppgifter, som de andra folken av mera blandad ras ej kunna gå
i land med?
Men vi ha också andra egenskaper, som äro urgermanska.
När Tacitus skildrar de gamla germanerna, framhåller han två
drag, som tyckas vara så motsatta, att de borde utesluta
varandra: det ena är den djärva dådlusten, det andra en stor lust
att — sova. Tidtals hade det ena begäret överhand, tidtals det
andra. Och så är det ännu i denna dag med det svenska
folket. Vi drömma om stora dåd, och ibland kunna vi även
utföra dem, men dessemellan sova vi. Nu är det visserligen
vilande och vederkvickande att sova — vem vet, om inte också
folken behöva en och annan sovperiod? — men det är farligt
att sova så länge, att man vaknar i en alldeles ny och
främmande tid, där man ingenting förstår och där man ingenting
kan uträtta. Trögheten och sömnlusten är säkert för
närvarande vår största nationella fara.
Visst växer den andliga sådden i Sverige, men den växer
långsamt, och skörden blir ofta bra mycket fattigare, än man
hade tänkt. Vilken kan orsaken vara? Ja, nog är jordmånen
god; rika anlag fattas icke hos vårt folk, men klimatet är icke
det bästa. Här fattas den drivande sommarvärmen, och här
fattas de välgörande vindar, som sprida frön från den ena
258
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
