Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
girighet, hennes osköna begär efter arbete och hennes solida
moraliska, d. v. s. kälkborgerliga ståndpunkt.1
Den som kraftigast givit uttryck åt detta förakt för
nutidens kulturkvinna, är v. Heidenstam. Vem minnes ej Betty i
"Hans Alienus"? Se här hennes porträtt: hon har rödkantade,
ljusblå ögon, spetsig näsa, linfärgat, glanslöst, slätkammat hår,
en välvd och allt för hög panna, träskuren gestalt och platt
bröst; hon begagnar naturligtvis pince-nez. Hans Alienus
träffade henne i Rom, disputerade med henne och föraktade
henne. Hon talade italienska på ett otrevligt grammatikaliskt
sätt, var mycket begiven på läsning — "jag skulle vilja läsa
och läsa hela mitt liv!" utropade hon en gång. Förut hade
hon varit religiös, nu var hon frisinnad, men det betydde bara,
att hon hade "ömsat katekes". Skildringen av Betty saknar
visserligen ej ett och annat kvickt drag, men man känner genast
igen den vanliga schablonen till den degenererade kulturkvin-
1 Att en annan och föraktfullare ton numera börjat göra sig gällande gent
emot kvinnan, bevisas bäst av det sätt, varpå Svenska Dagbladet i våras
polemiserade mot de damer, som undertecknat protesten mot Ellen Key.
Tidningen var genast på det klara med att orsaken till protesten var avundsjuka,
den begagnade ett sådant uttryck som "kåkstryka", och den passade på tillfälle
att ge svenska kvinnan i allmänhet följande vackra orlofssedel: "De bli allt
mera sällsynta de fint bildade damer, som ännu under silverhåren gömma ett
varmt hjärta och ett vaket sinne. Hos oss leva de snart endast som vackra
hågkomster från våra mormödrars tidevarv. Vi ha ont om ideellt drömmande
flickor, själfullt karaktärsfasta kvinnor och vördnadsbjudande gummor. I stället
finnas inom vissa kretsar i Stockholm en del ökända yrkesintriganter" etc. Till
sist, när Ibsen hade hållit det ovälkomna talet i Kristiania, gick tidningen i
förargelsen över all skicklighets gräns, när den anmärkte, att "de ledande
demonstrationsdamerna besutto varken den ålder eller det utseende, som narrar
skalder till dårskaper". När kvinnor på något sätt uppträda offentligt, ha de
kanske icke rätt att göra anspråk på ridderlighet å männens sida, men de göra
åtminstone anspråk på att icke behandlas sämre än man behandlar män. Och
polemiken männen emellan skulle verkligen te sig bra besynnerlig och
tokrolig, om det bleve sed, att häntydningar till motståndarens ålder och utseende
också gällde som argument. För min del vet jag mig aldrig i någon allvarlig
tidning — skämttidningarna hava ju sin ton för sig — ha sett ett sådant
uppträdande mot kvinnor som i denna tidning, vilken ju anses vara litteraturens
och kulturens organ.
278
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
