Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
handa, vid tråkigheten liksom vid luft och vatten, ty den är
naturens femte element. Utan den skulle vi alla dö av feber!
Nietzsches lära om övermänniskan är också evolutionsläran,
omsatt i feber. Ej längre den som naturlag verkande
utvecklingen, vilken individen dels passivt följer med, dels
underhjälper genom lugnt arbete, utan en stormlöpning, där allt
beror på att de som gå i spetsen anstränga sig till krampaktigt
klättrande med blodiga händer på vassa klippor och vilda
språng över avgrunder. Vårt nuvarande arbetsliv är också
en feber, men ack, huru oskyldig jämförelsevis! Den har sitt
säte i själens grövre, mera mekaniska förmögenheter; hos
övermänniskan är det den innersta av alla fina livsfibrer, som
skälver av feber.
Det är kravet på detta liv i skarpa kontraster, i ljus och
slagskugga, i hetta och köld, i kval och fröjd, i starka dygder
och starka laster, som genomgår nästan allt vad Ellen Key
på senare tider skrivit; man återfinner det i hennes tankar om
äktenskapet och kvinnan likaväl som i hennes omdömen om
skalder och konstnärer. Det är samma outförbarhet, samma
omöjlighet för livet, samma "over Evne", som kommer oss att
rysa vid Nietzsches satser.
Om man om någon lära kan säga: "den är icke för barn",
så är det om hans. Det intensiva livet kan man, bör man icke
taga sig själv, det kommer till den det är beskärt och blir för
honom ett eldprov på liv och död. Men ve den som är svag
och dock kastar sig in däri! Det är som att vilja gå på lina
över Niagara, fast man aldrig blivit tränad till lindansare. Men
det skadar ej, att en människa går under, tycker Zarathustra:
"Jag älskar dem som gå under, därför att de vilja skapa
utöver sig själva", säger han. Det är förnämt att gå under, det
visar, att man var för ädelt organiserad för denna världen,
och å andra sidan ligger det något tarvligt i att kunna finna
sig tillrätta här och bliva lycklig. Allt som allt är det en grym
lära, en av de grymmaste och dystraste som någonsin
förkunnats.
Idén om övermänniskan såsom offer för den andliga pö-
296
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
