Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nor icke hade kunnat ärva av Fredrika Bremer, var hennes
pennas lekfulla grace, hennes humor och hennes
konstnärstemperament, och det kan icke nekas, att det med tidén kom
något visst torrt och rationalistiskt över rörelsen. I ivern för
det nya — tillfällen till arbete och därigenom ekonomisk
självständighet för kvinnor — fördunklades något blicken för de
gamla urmänskliga betingelserna för kvinnlig lycka, detta
kanske även i anslutning till Fredrika Bremer, som här hade
sin svaga punkt. Äktenskapet hölls visserligen högt i ära,
men betraktades dock huvudsakligen som ett arbetsfält och ett
pliktområde, något som utan svårighet kunde undvaras av en
kvinna, vars liv utfylldes av annat gott och nyttigt arbete.
När någon mera bemärkt "arbetande kvinna" ingick
giftermål, kunde man få höra den med ett visst vemodigt ogillande
fällda anmärkningen: "Varför behövde hon gifta sig? Hon
hade ju sitt arbete."
I sammanhang härmed vill jag nämna en liten episod från
min tidiga ungdom. Det var min sista avslutning på Kungl,
lärarinneseminariet. Ordförande i seminariets direktion var
då greve Henning Hamilton, den kände diplomaten och
vältalaren. Han höll högtidstalet och uppehöll sig därvid mest
vid kvinnans uppgift som maka och moder. Jag minns, att
detta stötte och förvånade mig — som jag tror också mina
kamrater — i hög grad. Vad det något att tala om på ett
seminarium? Det föreföll underligt olämpligt att ta upp det
där "gamla vanliga". Måhända hade det roat den spirituelle
och ironiske talaren att denna gång tala mot strömningar, som
han kunde tänka sig vara förhärskande vid ett sådant
läroverk som seminariet, då för tiden ensamt i sitt slag.
Mot denna bakgrund bör man se det s. k. "kvinnokriget"
1896, vilket föranleddes av Ellen Keys broschyr "Missbrukad
kvinnokraft". Många mothugg hade kvinnorörelsen haft att
uthärda, men detta var det svåraste, ty det kom från en av
"de egna". Ellen Key hade nämligen länge varit en högt
skattad medarbeterska i kvinnorörelsen och stod i personligt vän-
325
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
