Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Prof. Lehmann, eljest en så välvillig bedömare, ser, som vi
redan nämnt, betydelsen av det yttre kvinnoarbetet väsentligen
däri, att det är kvinnohänder, som sköta de många mer eller
mindre mekaniska sysslor, som äro nödvändiga för ett
industrialiserat och byråkratiserat samhälle som vårt. På det
intellektuella kulturarbetets område tycks han knappast tro, att
kvinnorna kunna fylla annat än mera underordnade uppgifter.
Den mera konsekventa logiken, den större synkretsen, den
produktiva förmågan tror han fortfarande böra anses som
mannens företräden. Detta omdöme är säkerligen för strängt.
Det torde icke vara svårt att påvisa, att under de senare
decennierna kvinnliga kulturarbetare gjort insatser av
självständigt värde, fyllt kännbara luckor, tagit sig an uppgifter,
som männen låtit ligga, åstadkommit fruktbara initiativ delvis
av annan art än männens, allt inom den arbetsvärld, som förut
varit ensamt mannens. När denna sanning en gång blivit
erkänd och principen likvärdighet trots olikhet slagit igenom på
kulturarbetets område, då skola begåvade och verksamma
kvinnor på ett naturligt och organiskt sätt kunna nå fram till
de kanske ganska framträdande poster i statens tjänst, som
de utan att göra våld på sitt kvinnliga skaplynne kunna fylla.
Däremot må man väl fråga sig, om det verkligen vore till
gagn, vare sig för kvinnorörelsen eller för individerna, att
kvinnorna nu finge en mängd rättigheter, som äro så avlägsna
från realförhållandena, att de säkert länge, om icke alltid,
måste stanna på papperet.
Kvinnoemancipationens problem kräver för en lycklig
lösning samverkan mellan män och ’kvinnor, som icke äro bundna
av dogmatism eller av fördomar. Alla stora tidsrörelser äro
ju på gott och ont, och lik en flod i stigande har också
kvinnorörelsen möjligheter lika väl för att bygga upp som för att
undergräva. Det behövs mer än politisk klokhet, det behövs
både hjärta och visdom för att styra dess lopp, så att den
ger mer än den tar. Må vi icke glömma, att frågan rör
släktet, alltså lika mycket männen som kvinnorna.
349
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
