Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- II. En »välmående»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
II.
EN »VÄLMÅENDE».
Grosshandlare Peterzohn var ute på den fem minuter
långa promenaden från sin ungkarlsvåning till
»Kungsrestaurangen».
Bäst det var utbrast han till en mötande:
»Nej, se god dag! Det var länge sedan i världen jag
såg dig! Jag är på väg för att ackumulera den nödiga
kraften till dagens ansträngningar. Det bör vara dig
ett nöje att få dela en civiliserad mans frukost. Och så
få vi prata».
»Jag önskar ingenting hellre än det sistnämnda»,
svarade den tilltalade, som ingen annan var än Johan
Larsson från Gällersta. »Om jag inte händelsevis träffat på
dig här, hade jag snart sökt upp dig. Jag är i
Stockholm i kommunens ärenden och behöver en del
anvisningar, som du säkert kan ge mig».
»Säkerligen. Och gärna. Men låtom oss först
undanstöka det nödvändigaste: frukosten».
Anders Persson var sockenbarn med Johan Larsson
och hade i unga år kommit till Stockholm som
handelsbiträde. Han förvandlades snart till Andreas Peterzohn,
blev sin egen tidigt och var nu grosshandlare med en
försvarlig inkomst.
»Du ser annars ut som om du lätt skulle kunna sitta
över ett mål», skrattade Johan Larsson.
»Jag beklagar, att jag inte kan ge dig den
komplimangen tillbaka. Du är ju inte stort annat än skinn
och ben».
Peterzohn kastade en självbelåten blick på den del av
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 02:36:56 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ansprak/0009.html
