Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XX. »Pappersskogen»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sig han ansågs för tokig för att betraktas som krigförande
part eller sällskapets medlemmar hade annat bruk för sina
tungor. I alla händelser lade de in kvantiteter, som en
boa constrictor skulle ha betraktat som en utmaning.
»Man kan ju säga», upptog Bärge samtalstråden, »att
min vän Johan Larsson gör sig skyldig till en överdrift
då han utdömer all teater. Han reagerar mot den
överdrivna betydelse, som man ägnar den. Jag är intendent
vid min stads lilla teater, som undantagandes storleken,
gott står sig vid en jämförelse med flertalet teatrar i
huvudstaden. Jag har alltså att göra med alla resande
landsortssällskap. I storstadsbons ögon är ju landsortsteater
alltid synonym med ’lada’, landsortssällskap detsamma som
’band’. Det ena misstaget är lika stort som det andra.
En hel del landsortssällskaps sujetter gå ju också till
huvudstadstadsteatrarne, en och annan — t. ex. August
Lindberg — som reformator. . . . Låt oss säga, att teater är ett
angenämt nöje, att teatern stundom kan verka
uppfostrande, men att dess betydelse överdrivits. De, som blivit
offer för denna Överdrift, äro i första rummet skådespelarne,
något, som varit till lika stor skada för dem personligen
som för teatern. Härmningsdriften hör till de
primitivaste av den mänskliga naturens krafter. Se bara på vad
de små barnen kunna prestera i detta fall. Musiksinnet
utvecklas mycket tidigt och förutsätter inte alls någon
särskild intelligens. Men skådespelaren och operaartisten ha
vant sig att bli betraktade som något märkvärdigt. Spelar
man teater bra, så är man ett geni. Jag har otaliga
gånger skrattat åt skådespelarnycker, som givit bevis för
vederbörandes löjliga självöverskattning. Publiken är
tacksam mot dem, som leka för densamma, och i samma grad
det presterade är ägnat att tilltala medelnivån, blir bifallet
intensivt. Gå på en soaré. En bekant politiker träder
fram och håller ett föredrag om en politisk personlighet,
som satt det djupaste märke i vårt nationella liv och
vilkens namn aldrig skall glömmas så länge vi ha en
historia. Flertalet hör på mer eller mindre ointresserat, och
efteråt följer den obligatoriska applåden, ej vidare
kraftig. Men så kommer en bekant sångerska med vackert
ansikte och vacker röst. Hon hälsas med en applåd, och
när hon slutat är bifallet så starkt, att hon ger ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
