Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hufvudet växte han icke upp i en rät mathematisk linie,
utan han svällde sakta ut på midten för att liksom visa,
huru han kände, att han har något. Vidare spåras detta
organiska lif i de refflor eller kannellurer, med hvilka
pelarskaftet var omgifvet, och hvilka aldrig saknas på en
äkta Grekisk pelare, ehuru de sedan till en del försvunno
hos Romarne, som ej hade begrepp, hvarken om hvad
dessa eller andra finesser inom den Grekiska arkitekturen
betydde. Det hör dock vara temligen klart, att de ej
kommit till för roskull. De häntyda med säkerhet på
pelarens sammandragna, inåt koncentrerade
kraftansträngning, på samma gång de äfven förstärka uttrycket af hans
allmänna sträfvan uppåt. Äfven i kapitelens eller
pelar-kufvudets bildning, förnämligast inom den Doriska
ordningen, kan man se ett hestämdt uttryck för den lifvade
massans bemödande att sätta kraft mot kraft. Detta
märkvärdiga organiska lif, som man äfven kan finna uttryckt
i det passande förhållandet mellan templets längd och höjd,
röjer sig alldeles omisskänligt i den skygghet, Grekerna
alltid visade för mathematiska linier och ytor. Detta
förhållande har man iakttagit såväl i templet vid Pæ
stum och i de Doriska templen på Sicilien, som ock på
Parthenon och i de Atheniensiska minnesmärken, hvilka
ännu finnes qvar. Så har man funnit, att kransgesimsen
under taket på templet vid Pæstum höjer sig flere tum utåt,
utan detta kan bero på missmätning eller jordstötar; att
trappställningen till Parthenon bilcfar en sakta uppåt böjd
kroklinie, att i allmänhet de optiska lagarne bifvit på det
finaste sätt följda och allt sådant noga undviket, som
genom snörrät stelhet kunde väcka köld och leda samt
döda den individuella gnista, som öfverallt ville finna
ett uttryck*). Slutligen kunna vi iakttaga detta organi-
*) Sådant var det allmänt antagna resultatet af Engelsmännens
mätningar på Akropolis i Athen. Nya undersökningar, verkställda år 1862
af Tysken Boetticher, hafva ledt till stutsatser, hvilka gifva en ny och
helt olika förklaring af de anmärkta iakttagelserna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
