- Project Runeberg -  Om den Antika Konsten och dess Pånyttfödelse /
33

(1864) [MARC] [MARC] Author: Carl Rupert Nyblom
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Grekland. Sinnena voro genom dem satta i en
passionerad rörelse, det individuella lifvet hade fått mera frihet
att utveckla sig-, och dermed fick äfven konsten andra
uppgifter. Hon öfvergaf det höga och värdiga lugnet och
sträfvade efter djupare själsuttryck; hon lemnade de gamla,
högtidliga gudagestalterna och skapade i stället
gudomligheter med en lefnadsfrisk, glödande hänförelse. Nu
Ifief materialet öfvervägande marmor, och konstnärerna
sysselsatte sig mindre med monumentala skapelser än
med utförande af enskilda uppdrag.

I spetsen för den yngre Attiska skolan står Skopas.
Han älskade det passionerade och pathetiska, och
der-före bildade han också helst sådana gestalter, som voro
uttryck för en stormande enthusiasm. Sådan var framför
allt hans Apollo Kitharoides, som i höljande drägt och
full af inspiration griper i lyrans strängar. Troligen är
en så beskaffad staty i Vatikanen en påminnelse om detta
Skopas’ verk, ehuru formerna synas nog qvinliga för att
tillhöra en ännu icke fullt förvekligad tid. Högsta
passion uttrycker hans beryktade rasande Mænad, hvilken vi
ofta återse i de följande tidernas reliefframställningar af
Bacchantiska scener. I fladdrande kläder stormar tion
fram, med kufvudet tillbakakastadt och håret vildt flygande
kling axlarne, en bild af den yttersta sinliga berusning.
Hans Venus har gatt förlorad, men hans hvilande Mars,
som förtäres af kärlek till sliönketsgudinnan, beundras
ännu i efterbildning i Villa Ludovisi i Rom.

Beslägtad med Skopas, men mera mångsidig, var
Pra-xiteles, som äfven tillhörde den Attiska skolan. Ehuru
ej främmande för plastisk framställning af alla arter, höll
han sig dock med förkärlek till det veka och milda
behaget hos ynglinga- och qvinnogestalter. Afrodite och
Eros, skönhetens och kärlekens gudamakter, voro hans
förklarade älsklingar, och Apollo och Bacchus, sångens och
vinets målsmän i Olympen, erhöllo af honom ungdomliga
gestalter, öfverensstämmande med deras natur af oför-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:37:33 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/antikkonst/0043.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free