Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
varit våra läromästare i harmoni och lugn jernn vigt mellan
andligt och sinligt, innehåll och form, när vi antingen af
raseri för innehållet, hvilket af den Hegelska skolan
erhållit det mycket missbrukade och missförstådda namnet
idéen, alldeles glömt hort att en form finnes, — eller också
med manierismen förgätit, att man äfven i konsten fordrar
sanning, och att fonnen, om den skall vara sann, måste
vara uttryck för något, ty i annat fall är den lögn och
onatur; men naturen ljuger icke, och den fria konsten
får ännu mindre göra det. Formen skall nemligen vara
ett enkelt och klart uttryck för ett bestämdt innehåll.
Intetdera skall vara till blott för det andras skull eller
på det andras bekostnad, utan begge skola fullt
genomtränga hvarandra. Man skall klart se innehållet genom
formen utan tillhjelp af förklaringar eller vidlyftiga insigter
eller fantasiens bildande verksamhet. I alla tillfällen, då
en sådan nödhjelp behöfves, är konstverket mer eller
mindre misslyckadt, och konstnären har gått öfver på
områden, som varit främmande för hans konst. Så hafva
byggnadskonsten och skulpturen ofta sprungit öfver på
måleriets område i sträfvan efter en rörlighet och en
effekt, som icke äro uttryckbara för dessa, af
tyngdla-garne beroende och i lugn och hvila lefvande konster.
Så har måleriet, isynnerhet i senare tider, ofta gått in
på poesiens gebit, sysselsatt tanken i stället för ögat,
öfvergifvit naturen samt derigenom råkat in i falskt manér.
Så gjorde under de goda tiderna de gamle aldrig.
Naturen var alltid deras förebild, skönheten deras mål och
sanningen vägen att nå det. Men då nu just detta är det
enda sätt, hvarpå en verkligt ädel konst kan få lif, så
är’ det helt naturligt, att de gamle, fulländade mästarne
varit och alltid skola vara våra bästa ledstjernor vid
framställningen af det sköna. —
Den första gången i medeltidens mörker, som ett sken
af nytt lif inom konsten visar sig, var i senare hälften af
13:de årh., då Niccolö Pisano uppträdde som renaissancens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
