Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
känlig. — I Milano arbetade han i 4 år på en kolossal
ryttarestaty af Francesco Sforza, och den omtalas såsom
det beundransvärdaste man ännu sett i verlden. Den stod
färdig som modell, då 1499 Fransmännen tågade in i
Italien. De Gaskogniska bågskyttarne roade sig att taga
Lionardos mästerverk till skottafla och sköto stoden i
stycken med sina pilar. — Lionardos lmfvudförtjenst om
konsten består först i det ädla sätt, hvarpå han
uppfattade naturen, dock icke idealiserande henne, utan fullt
qvarstående på den realistiska ståndpunkt, hvilken så väl
öfverensstämde med den fina, epikureiska ande, som
genomgår hans karakter. Vidare inlade han en ännu större
förtjenst genom sin utbildning af konstens tekniska sida,
hvilken med honom gjorde jättesteg framåt. Han förhåller
sig sålunda till Rafael ungefär som Myron till Phidias
inom den Grekiska konsten.
Var Lionardo öfvervägande realist, så var deremot
Rafael idealist i detta ords fullaste och riktigaste
bemärkelse. Vi få icke första detta sa, som skulle han varit
en i molnen sväfvande, svärmisk fantast. Nej, långt
der-ifran! Da hade han icke varit den store konstnär, som
han nu är, ty en sådan inser klart, att konsten behöfver
en säker grundval i det sinliga, att formen är hennes
uttrycksmedel för att framställa skönheten, att skalden
har rätt, då han säger:
Hvad ofvanefter är, når ingen till,
Som ej har fäste för sin fot på jorden.
Således: — Rafael var ingen trånande lyriker, utan han
var en sund, enthusiastisk skaldenatur, som diktade med
former och färger, men han var en fin och ädel natur,
och derför var han något kräsen i valet af sin form. Han
upptog ej allt1, som mötte hans öga, han skrädde och valde
det hästa, och detta omskapade han ännu ytterligare i
sin rika fantasi till ett nytt väsende, som liknade
verkligheten och dock stod öfver den eller, som man någon
gång sagt, var sådant, som naturen borde vara. På detta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
