Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nesliga ocli skaka på dem. Men så ingripande kar denna
långa uppfostran i onatur och förvändhet verkat på
mensk-ligketen, att det numera rent af kostar oss möda att inse,
lmru mycket skönare enkelhet och natur äro än
betydelselös öfverlastning och konstladt effektsökeri. •— Bernini,
hvars stil följdes af alla konstnärer af någon betydenhet,
var byggmästare och skulptör. Yi hafva nyss talat om
det passionerade, pathetiska, sinligt retande, som
utmärkte den nya konst, hvilken med Jesuitismen sprang
ur den af reformationen nyväckta katholicismens sköte,
representerad af Spanjorerna och de med dem i riktning
heslägtade skolorna i Brabant och Italien. Nåväl, det
var just denna passionerade rörelse, detta inom måleriet
fullt berättigade, nya, stormande lif, som Bernini införde
såsom princip äfven i arkitektur och skulptur. Man skall
lätt inse orimligheten häri, om man besinnar, att
arkitekturens princip är den rakt motsatta eller hvila och
lugn, samt att skulpturen blott inom vissa gränser tillåter
rörelse. Båda äro, såsom sysselsättande sig med gedigna
massor såsom material, bundna vid tyngdlagarna. Allt
försök att upphäfva tyngden, vare sig i svängda eller
sväfvande eller andra eqvilibristiska former, är för dessa
konster en ren orimlighet, och denna blir ännu större,
när man det oaktadt vill fota konsten på antik grundval.
Det blir att gjuta nytt vin i gamla flaskor. Underligt,
att de gamla formerna ej förr spruugo sönder! Det
länder till deras evinnerliga heder, att de med sådan seghet
kunde behålla lifvet under de grymmaste misshandlingar.
Hvad byggnadskonsten beträffar, stod barockstilen
på samma grund som renäissancen: de upptogo båda
antika former. Men i enlighet med den nya, från
måleriet vunna rörelseprincipen behandlade barocken dessa
former helt annorlunda än renaissaneen. Först
misshandlade den pelaren, hvilken i jättestora dimensioner sattes
framför en fagad, utan att bära annat än ett lumpet stycke
bjelklag, som blott klibbades på för att fylla ett tomt rum.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
