Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
är poesien ensam förbehållet att för fantasien framkalla
en föreställning af slik art. -— På Angelobron i Bom stå
de beryktade englafigurer, om hvilka Nikander säger, att
de se ut, som om de vore ”skurna i gammal ost”. Den
framstående sidan hos dem är deras kring de vridna
lemmarne vildt fläktande draperier. Detta är en särskild
sida af barockens väsende. För honom är draperiet icke
vidare till för att förtydliga det motiv, som uttryckes i
kroppens rörelse, utan det bildas i sjelfständiga, fladdrande
massor, hvarigenom kroppen döljes och alla linier på det
obannhertigaste sönderslitas. Detta sitt grundthema — affekt
i betydelselösa former, gömda i ett pompöst fläktande
draperi — bar Bernini aldrig haft tillfälle att variera så i det
oändliga, som i de 162 helgonfigurer, hvilka under hans
ledning uppställdes på hans ryktbara kolonnad framför St.
Peter. — Mycket skulle ännu kunna vara att säga om
denna stil och dess kolossala förvillelser. Vi vilja blott i
korthet anmärka dess missbruk af allegorien, hvilken dock
både tillhörde tidens föreställningssätt och noga passade
för den tomma, rhetoriska form, som stilen alstrat. Alla
dessa smakförvillelser bragtes under 18:de årh. i ett slags
system af Jesuiterna. Det är från denna tid, man eger
alla dessa afskyvärda altarprydnader ocb predikstolar med
sväfvande englar och allegoriska personligheter, hvilande
på massiva molnmassor. Må man blott tänka sig
orimligheten af moln, framställda i marmor eller gips, och små,
rundkindade barnenglar under yttersta lifsfara balancerande
på utkanten af den besynnerliga massan! Vill man hos
oss se exempel af denna altarstil, smyckad med barockens
dekorativa detaljer både i arkitektoniskt och plastiskt
hänseende, så hänvisa vi till altaret i det nyssnämnda
Slottskapellet eller till Upsala Domkyrka, der det står
i ännu vidunderligare disharmoni med kyrkans stil.
Sålunda hade konsten — liksom hela lifvet — mot
midten af förra århundradet råkat i en onatur och en
förvrängning, som i ytterlighet icke kunde komma längre.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
