Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lunda, att han i det närmaste står på samma ståndpunkt
som Sergell. Bäst lyckas Canova i att uttrycka behaget
hos ungdomliga qvinnogestalter, ehuru han stundom äfven
i sådana är fången i de hand, som tidens smak palade
honom. De få nemligen liksom Sergells Amor och Psyche
oftast en starkt sinlig anstrykning med ett läckert och
raffineradt återgifvande af gratiösa former, hvilka ofta äro
för koketta för att behålla den jungfruliga kyskhet, som
plastiken fordrar. Talande bevis harpa äro lians allmänt
bekanta Gratier, hans Venus i Florens, starkt påminnande
om den Mediceiska, samt mest kanske Venus Victrix,
som befinner sig i Villa Borghese i Rom. Napoleons
syster, Prinsessan Pauline Bonaparte, var modell till denna
i konstnärligt raffinement nästan olidliga stod. Att den
är porträtt, ser man på kufvudet, hvilket troget återgifver
typen hos dessa antikiserande damer under kejsartiden,
hvilka satte hårkorgen högt upp på hufvudet och klädde
sig i kortlifvade, snäfva och djupt urringade rober för att
bli så Grekiska och plastiska som möjligt. — Såsom
exempel på hans manliga figurer vilja vi anföra hans Persens
med Medusas hufvud, hvilken icke blott efterhärmar den
Belvederiske Apollo, utan för att göra jemförelsen så
mycket påtagligare fått en föga afundsvärd plats i närheten
af sin förebild i Vatikanens samling. Jemföra vi honom
med Sergells verk, så står denne högt öfver Canova i
sjelfständig uppfattning af förebilden samt fri och manlig
formgifning, då deremot Canova är slät och karakterslös,
hvarjemte han ytterligt öfverdrifvit den theatraliska effekt,
som vi anmärkt hos förebilden. Högst står Canova i
de stora minnesvårdarne öfver Clemens XIII och XIV,
af hvilka den senare anses som gränsstenen emellan
tvenne skilda tider.
Vi hafva sett, att det ej lyckades Canova att befria
konsten från manierismens fjettrar; han stod ännu till
en del hunden af sin tids smak. Det var Thorwaldsen
förbehållet att med genialisk kraft hringa till fullbor-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
