Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Kap. II. Anfall och strid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Lepanto, af »proletariatet» och af det »kontinenta» äktenskapet.
Ritualen och ceremonierna vid dessa fester äro icke bekantgjorda;
men, så vida den nya kyrkan stält sig stiftarens afsigter till
efterrättelse, böra de framför allt afse att tala till känslan:
Comte var en stor beundrare af den katolska kyrkan så väl i
dess organisation som i dess kult och förkastade alldeles
protestantismens förståndsmessiga enkelhet. Andaktens yttringar
äro oss deremot bättre bekanta: de återfinnas uti en
»andaktsbok» — liksom de öfriga skrifterna tillgänglig i bokhandeln —
hvilken tills vidare och »intill dess den positiva anden hunnit
skapa» nya hymmer och böner, tagit dylika till lån af andra
kyrkosamfund med vederbörlig omskrifning eller travestering.
Det är sålunda här man har upptagit ur vår psalmbok den
välkända vackra: »Jesu, all min fröjd och fromma», förvandlad till:
»Mensklighet! min fröjd och fromma
All min glädje, all min tröst» o. s. v.
– – – – – – – –
Kom och blif mig när.
Låt mig blifva der du är.»
— hvilket onekligen tager sig något besynnerligt ut.
Det är här, som på ett ställe, der för meterns och
sammanhangets skull ej kunnat undvikas att begagna ordet Gud, en
not vid detta ord tillfogats, så lydande: »Detta uttryck för ett
äldre föreställningssätt är här bibehållet, då det samma af en
hvar kan uppfattas som en symbolisk bild.» Det är i en annan
mera kateketisk bok, kallad »Gyllene ord», man finner en hel
lång »Söndagsbön till Menskligheten», i hvilken en fullständig
tillbedjan uppföres för detta »väsen», som, efter att hafva blifvit
befriadt från de »ungdomliga illusionerna om en gud och en
himmel», nu skall i sin »mandoms mognad» genom positivismen
uträtta underverk.
Hvad är då denna »Mensklighet», som tillbedjes och
dyrkas? Jag har länge ansträngt mig för att kunna få klarhet
öfver sjelfva begreppet, men kan icke finna någon annan
förklaring, än att det är summan af nu lefvande menniskor och af
alla de döda menniskor, som på ett eller annat sätt — efter
positivismens uppfattning — gjort de efterkommande nytta eller
nöje och förtjena att af dessa ihågkommas. Antalet af dessa
positivismens helgon eller, som de på ett ställe kallas,
»återlösare» blir derför ganska stort och mycket vexlande: de
nuvarande upptagas i den svenska positivistiska kalendern, ordnade
under 13 månader, benämda Moses, Archimedes, Aristoteles,
Gutenberg o. s. v., och utgöra en brokig samling af alla möjliga
namn: Odysseus och Johannes döparen, David och Muhamed,
Anacreon, Tibullus och Snorre Sturlesson, Herkules och Ragnar
Lodbrok, Ign. Loyola och Will. Penn. Thomas à Kempis och
madame Staël, Gustaf Vasa och August Blanche, Hallman och
Kexel, Boccaccio och Châteaubriand — en positivistisk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Jan 15 17:02:35 2024
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/arbinstitu/0033.html
