Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kap. II. Anfall och strid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
rätt uttryckliga fördömande af den individuella friheten i lära
och öfvertygelse. Derom heter det i en af de skrifter jag här
har framför mig: »Den mångbeprisade, men falska individuella
forskningen, hvilken den metafysiska filosofien och protestautismen
infört, hafva, enligt Comte, minskat den offentliga moralen.»
— »De sociala frågorna äro allt för svårlösta för att af hvem
som helst kunna utan vederbörlig förberedelse diskuteras eller
af den stora publiken afgöras.» — »Det är nödvändigt, att det
stora flertalet frivilligt afsäger sig sin rätt till suverän
granskning, så snart man funnit värdiga organ, som öfvertaga
samhällets verkliga ledning.» Ledningen tillkommer »presterskapet»;
och det är således visserligen icke skäl att positivisterna
predika om »fri forskning», gent emot andra kyrkor, då den icke
trifves inom deras eget samfund. Det är »presterskapet», som
skall forska och demonstrera, det är presterna som också skola
leda det offentliga lifvet, liksom »domarena i Israel»; det är de,
som skola handhafva »barnundervisningen» och ungdomens
uppfostran i »Mensklighetstemplets annexskola». Presterskapet åter
— har sin enhet i »öfverstepresten». Föreståndaren för kyrkan
i Stockholm har också aflagt, utom sitt löfte som positivist,
ytterligare en ed »i mensklighetens namn, på tro och heder»,
»att handla i samråd med positivismens öfverhufvud i Paris, för
hvilken jag är ansvarig för min verksamhet i positivismens och
samhällsutvecklingens tjenst». Jag läser denna ed, liksom den
föregående, efter det tryckta formulär, som är offentligen tillgängligt;
den återfinnes ock tryckt på franska uti den tidskrift, som
i Paris utgifves af kyrkans öfverhufvud, till hvilken den
härvarande föreståndaren insändt denna sin försäkran. Denna
lydnad för öfverhufvudet i Paris, för »den positivistiske påfven»,
som han kallas, är en af den svenska positivismens hufvudläror,
hvaremot den bestrides af den amerikanska positivismen.
Den hierarkiska organisationen är naturligtvis här i Sverige
mycket enkel. Kyrkan styres af föreståndare, sekreterare och
skattmästare; den senare förvaltar församlingsmedlemmarnes
bidrag, som användas för främjande af samfundets principer och
äfven, efter ordalagen i kalendern att döma, måtte bidraga med
någon Peterspenning till det parisiska centralsamfundet.
Föreståndaren synes hafva verksamhet nog i sin söndagliga predikan
och — i sin propaganda, ty af honom redigeras »Budbäraren»,
en flygskrift, hvarjemte han utgifvit stora böcker och små
folkskrifter till ett antal af tjugu — hvilka utgått i ej mindre än
60,000 exemplar. Detta hänförelsens verk kallas den »positivistiska
missionen», hvilken har sitt eget tryckeri.
Här hafva vi således, mina hrr, en fullständigt organiserad
kyrka med alla dess kännetecken: religionsbekännelse och
förbindelse för medlemmarne att egna sitt lif åt religionens
utbredande, med predikan och kult, med fester, helgon, sakrament
och symboler, med kalender och tidräkning, med afsöndring från
andra kyrkosamfund, med fullständig hierarki och med uppgift
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
