Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kap. II. Anfall och strid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
för lifsuppehälle och kläder, så veten, att I bören gifva det åt
de fattiga.» Ambrosius (i slutet af 4:de årh.) säger: "Jorden
tillhör alla och icke blott de rike. Naturen gifver alla egodelar
åt alla menniskor samfäldt. Gud har i sjelfva verket skapat
allting för att njutandet deraf skulle vara gemensamt för alla.
Naturen har således skapat gemensamhetens rätt; det är blott
inkräktning, som frambragt eganderätten.» Augustinus säger:
»De rikes öfverflöd är de fattiges nödtorft. När man eger, hvad
som är öfverflödigt, eger man hvad som tillhör andra.»
Den berömde biskopen och vältalige predikanten
Chrysostomus (omkr. 400) prisade i det byzantinska kejsardömets
hufvudstad den egendomsgemensamhet, som utmärkte den äldsta
kristna församlingen i Jerusalem, anbefalde den till efterföljd i
sin tids Konstantinopel såsom det enda radikala botemedlet mot
det stora elände, som der — likasom i vår tids stora
hufvudstäder — fans vid sidan af rikedomen och öfverflödet. Han
säger: »Om vi blott förstode att sätta åsido all klenmodighet,
skulle vi djerft gripa oss an med detta företag, och vi kunde
på detta sätt omskapa vår jordiska bostad till en verklig himmel».
Vi undra just, huru hrr stadsfullmäktige och redaktörerna
af våra konservativa tidningar skulle känna sig till mods, om
de plötsligen befunne sig ansigte mot ansigte med desse gamle
biskopar i den kristna kyrkans första århundraden och finge
höra dem utveckla sina åsigter om samhälle och egendom! Dem
skulle de väl knappast vilja tillåta att grundlägga något
arbetareinstitut.
I jemförelse med dessa kyrkofädernas uttalanden — hvad
förskräckligt ligger det uti positivismens yrkande, att egendomen
skall förvaltas af enskilde, men förvaltas till hela samhällets
bästa, i synnerhet då man ihågkommer att det icke är genom
tvingande lagar utan genom öfvertygelsens och den upplysta
allmänna meningens makt, som den vill åstadkomma denna
förändring.
Positivismens religiösa åskådningssätt är torftigt, abstrakt
och otillfredsställande, då man jemför det med Kristi lära. Men
så länge den sistnämda icke blifvit bättre förstådd i sin
praktiska tillämpning på lifvets förhållanden och på samhället, än
hittills varit fallet, eger positivismen sitt relativa berättigande,
såsom den store och frisinnade engelske predikanten Stopford
Brooke med rätta anmärkt. De, som kalla sig bekännare af
Kristi lära, af hvad de sjelfva kalla kärlekens religion, borde i
sanning blygas för att förkättra och förfölja sina motståndare
derför, att dessa vilja göra allvar af det stora kärleksbudet, af
broderlighetens, den gemensamma ansvarighetens lag.
En nödvändig förberedelse för sådana sociala reformer, som
äro egnade att i högre mån än hittills göra denna den
gemensamma ansvarighetens lag gällande på samhällslifvets alla
områden, är höjandet af arbetsklassens bildning. Men för att detta
bildningsarbete skall blifva verkligen fruktbärande, måste den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
