Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kap. II. Anfall och strid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och hvars bevekelsegrunder framställas i den föraktligaste
dager. Då den besoldade tyska tidningspressen helt nyligen utfor
mot de liberala faktionerna i ett språk som en schåare skulle
afundats dem, då kallade de liberala tyska bladen dessa
tidningar med ett gemensamt namn reptiliepressen. Våra egna
konservativa tidningar äro med få undantag ej en bit bättre
än nyssnämda s. k. reptiliepress.
Hr Forssells tal har lemnat dem en kärkommen anledning
att tillfredsställa en tvifvelsutan länge närd önskan, som de
emellertid ej vågat uttala af fruktan att smutsa ned sin yttre
liberala etikett: nämligen att störta Arbetareinstitutet. De veta
mer än väl, att dettas tillvaro hänger på de s. k. bättre
klassernas välvilja och det är detta stöd som måste undanryckas.
De tala helt enkelt om Arbetareinstitutet såsom en härd för
positivistiskt proselytmakeri, men bry sig naturligtvis alls icke
om, att detta alldeles icke är bevisadt, ej heller om den
förklaring institutets inspektor, prof:r Gyldén, afgifvit och som
borde lugna mindre lättskrämda själar än de konservative
redaktörerne. De betrakta Arbetareinstitutet såsom en redan
lifdömd, som förverkat all rätt till nåd, och de ha ej ens hjerta
att förlänga dess dödsqval genom att föreslå den farlige doktor
Nyström att afträda från sin verksamhet vid institutet. Nej,
detta måste bort; det är sjelfva kärnan eller klämmen i deras
tankegång.
Att d:r Nyström för sin egen del ej skulle finna något
förbarmande hos den konservativa pressen var helt naturligt.
Han har visat sig vara en demokrat af den mest eldröda färg,
och förr kan en retad tjur tåla ett rödt skynke, än våra
konservativa tidningar lida en demokrat. Blott en gång har d:r
Nyström lyckats tillvinna sig en smula af deras bevågenhet:
det var vid riksdagsmannavalet 1880. Men detta är nu glömdt.
Det är dock icke blott mot arbetareinstitutet och d:r
Nyström man hvässar sina förgiftade pilar, tillfället att draga i
härnad mot den landtmannapartistiska regeringen är allt för
frestande, att våra konservativa kolleger skulle kunna motstå
det. Det är dock med ej synnerligen glada känslor de nödgas
angripa ecklesiastikministern, om hvars omvändelse till den
allena saliggörande landtmannafiendtliga intelligenstron de ej
uppgifvit allt hopp, oaktadt hr H. tagit plats i grefve Posses
ministèr. Men — gagnar det staten, så slå till — och de plagga
på hr Hammarskjöld så godt de förmå, väl vetande, att om en
lem lider, så lider hela kroppen. Regeringen har gjort sig
skyldig till en oförsvarlig blunder, mena de, då hon ej först tog
reda på d:r Nyströms religion och hans politiska åskådning,
innan hon lemnade arbetareinstitutet understöd. Men månne
regeringen varit okunnig om att d:r Nyström var positivist?
Skulle det ej kunna hända, att den Posseska ministèren kan
hysa en fördomsfriare och mera tidsenlig uppfattning än både
presidenten Forssell och den konservativa pressens målsmän?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
