Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kap. II. Anfall och strid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
är lärare? Jo visst; i rapporten säger han ju, att ingen
omedelbar eller egentlig sådan får förekomma vid institutet.
Men låt vara, att detta skryt skulle antyda, att en
»medelbar» propaganda egt rum, så frågas: är detta händelsen?
Eller har ej hr Nyström i så fall ljugit på sig sjelf. För oss
synes det alldeles klart, att förhållandet i viss mån är sådant,
om hans sjelfberöm skall tagas efter orden. Härvid borde dock
den dömande korporationen erinrat sig den kända domareregeln:
»efter ens tal skall ingen dömas», hvilket med andra ord vill
säga, att en person skall dömas efter sina handlingar gent emot
andra och ej efter hvad han i sin egen sak pratat vid sidan
om munnen. Intet klagomål har försports öfver positivistiska
lärors inplantande vid arbetareinstitutet; intet berättigar till
misstanken, att hr Nyström skulle med vett och vilja bryta det
löfte, han afgaf vid institutets invigningsfest i Berns salong —
då, i parentes sagdt, äfven h. exc. Posse var tillstädes —
nämligen att dagens religiösa och politiska stridsfrågor ej skulle
beröras vid undervisningen. Och äfven om hr Nyström hade
lust att bryta häremot, så fölle sig saken icke så lätt. Det är
icke sant, hvad hr Forssell med en parodiering af den orimliga
satsen: »staten är jag», yttrade: att »när vi tala om
arbetareinstitutet, begagna vi blott ett annat namn för d:r Anton
Nyström». Detta är, med förlof sagdt, en nog hänsynslös
osanning, att den aldrig bort uttalas inom en offentlig församling,
utan reserveras för det privata tisslet. Vi behöfva endast
påpeka, att inspektorn professor Gyldén, hvars skarpsinne och
redbarhet äro höjda öfver allt tvifvel och hvars auktoritet
såsom vetenskapsman säkerligen med åtskilliga hundra procent
öfvergår f. d. docenten och Centraltryckeridirektören Forssells,
har lemnat förklaringar, som till alla delar vederlägga det
Forssellska förtalet. Han har upplyst, att hr Nyström icke är
enväldig vid institutet, utan både i ekonomiskt afseende och vid
tillsättningen af lärare bunden af inspektorn och styrelsen, och
att dessa sistnämnda framställt såsom ovilkorlig regel, att ingen
kritik af samhällsordningen eller statskyrkans läror får
förekomma, hvilken regel också obrottsligen följts, enligt allt hvad
man har sig bekant. Hur någon, efter att hafva erhållit sådana
officiella förklaringar, kan, i likhet med Nya Dagligt Allehanda
i dess tidningsnummer, först tala om »det af d:r Nyström med
oinskränkt makt ledda undervisningsinstitutet» och en stund
derefter med en viss afprutning framhålla »den så godt söm
oinskränkta makt, hvilken d:r Nyström såsom föreståndare eger
öfver institutets angelägenheter» — det förefaller Figaro fast
obegripligt och svär alldeles mot den sorgfälliga redigering,
som han är van att finna i Allehanda.
Man skulle på grund af det nu sagda möjligen kunna
misstänka oss att vara hemliga eller uppenbara allierade med
hr Nyström. Men vi äro ingenting så litet som detta. Om
Figaro förut någon gång tagit hr Nyströms parti, så har skälet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
