- Project Runeberg -  Berättelser /
11

(1876) [MARC] Author: Albrekt Segerstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

11

halft år qvar att lefva. Ni dör den och den dagen
mellan 2 och 3 på eftermiddagen."

Yi bleknade alla, då vi hörde detta med sådan
säkerhet afkunnade orakel. Han, hvilken det gälde,
tog fram sin anteckningsbok, samma bok, som jag
håller i min hand nu, och skref upp domen.

"Och herrn," sade hon till min äldre broder, dör
på dag och timme ett år senare än herrns yngre bror."

Äfven detta antecknade min yngre bror i denna bok.

"Slipper jag nu säga mer," bad hon.

"Nej, nej," utbrast jag, som nu hemtat mig från
min häpnad, "jag vill också veta, hvad jag skall rätta
mig efter."

"Herrn blir ej heller gammal. Omkring sju år skall
herrn öfverlefva denna sin bror, och herrn dör år 186.
den och den dagen mellan 12 och 1. Men för herrn
blir det svårast att gå hädan!"

Min bror skref in äfven detta.

Det hvilade en viss förstämning öfver oss alla tre
under flere dagars tid efter denna tilldragelse, men
småningom förgick intrycket deraf.

En dag då vi sutto vid middagsbordet, sade min
äldre broder skämtande:

"I dag är det Svens dödsdag. Det var ju mellan
tu och tre? Men ovanligt kry ser du ut!"

I detsamma slog klockan tu. Yi sågo leende på
Sven; men på en gång blefvo vi allvarsamma. Hans
ansigte blef ytterligt blekt. Han sträckte ut handen
efter vattenglaset, men hon föll ned på bordet. Jag
skyndade upp och ut efter en läkare, men när han kom,
var Sven död.

Från den stunden vardt min qvarlefvande broder
sig helt olik; dyster och nästan menniskoskygg, höll
han sig undan från alla sällskap. Ej sällan plägade
han säga: "Det är jag, som orsakat Svens död."

Årsdagen af denna sorgliga tilldragelse stannade
hän ensam hemma, då jag till middagen gick ut. När
jag kom hem, satt han vid bordet, nedlutad öfver denna
anteckningsbok, som låg uppslagen. Jag talade till ho-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 03:11:29 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/asegber/0015.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free