- Project Runeberg -  Berättelser /
26

(1876) [MARC] Author: Albrekt Segerstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

26

"Ja, det skall jag. Ser du saken som en vän, så
måste du gilla mitt beslut. Här blir jag ingenting,
men måhända kan jag bli nyttig på annat håll.’’

"Och hvad skall du bli?"

"Landtbrukare," svarade Pelle. "Jag har nu länge
nog slukat bokdam och pluggat dumheter och gjort
ändå flere dumheter. Jag vill nu låta vår Herres
friska luft och klara solsken lifva upp mig. Det skall
bli ett härligt lif!"

"Men skall du med ditt hufvud gräfva ned dig i
åkerleran?"

"Tror du, att den trefligaste och kanske mest
väl-signelsebringande sysselsättningen är till för
dumhufvu-den? Nej, bror lilla! I morgon reser jag till
Stockholm och derifrån till en gammal farbror, som jag har
ner i Sörmland, hvilken skall vara en väldig ’landtis’."

Pelles beslut var fast. På aftonen hade hans
kamrater en bättre ’zwyck’ för honom på ’gästis’, der det
gick gladt till. Man följde den älskade kamraten till
hans bostad, och studentsångens ungdomsfriska toner
klingade genom den gamla Fyrisstadens gator. Den
följande dagen skulle en af de bästa rösterna, Pelles,
ej mer höras der.

Ett par dagar derefter skramlade en rankig
skjutskärra ut genom Söderteljes portar. Jernvägar funnos
nämligen ej på dessa tider längre än till sist nämda
goda stad. Och i kärran satt vår vän Pelle. Han hade
ett godt stycke väg till målet för sin resa, och behöfde
minst två dygn för att hinna fram. Yid resans början
hade han varit ftågot nedstämd, men den vack,ra nejd,
genom hvilken han nu för första gången färdades,
lifvade snart upp hans sinne, och han njöt i fulla drag
af den sköna natur, som omgaf honom.

II.

Man hade rest hela dagen, och Pelle, som blifvit
trött, satt och halfsof, då han väcktes af utropet:

"Håll ur vägen, drummel!"

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 03:11:29 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/asegber/0030.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free