Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
75
"Ja," svarade han. "Just som jag kom in, och hon
fick höra, hvarom frågan var, satte hon af ut, alldeles
som en harunge, då han får höra hundgläfset, för hon
visste nog, att det skulle bli ’schukan’ af. A när ja’
så gick, så träffa ja’ na utanför knuten. Hon såg på
mej, att det var galit å sa’, att hon aldrig på ti’n en
enda minut glömmer mej, å ba’ mej för själ å pina att
aldrig tro annat än godt om henne. "Din ska’ ja’ bli,"
sa’ hon "å ingen ans!"
"Men det låter bra, Skoglund," sade jag. "Då är
det minsann inte värdt att fälla modet!"
"Nej," svarade han, "herrn må heller inte tro, att
ja’ ger mej, om ja’ tappar spåre bå’ en å två gånger,
fast det nog lär dröja en god tid, innan ja’ kan drifva
gubben, dit ja’ vill!"
Efter åtskilligt tal hit och dit, sade Skoglund:
"Vet herrn, att ja’ har fått hum om, att de i
mår-gon, på sjelfva sönda’n, tänka att göra sej ett kap här
på skogen. De tro, att ja’ ska’ vara åt körka, men si
den gången ska de bli lurade riktigt." Och nu
berättade han, att ett par karlar följande dag skulle försöka
att bortföra några präktiga sågstockar, som lågo på
skogen. Han visste ej rätt, hvilka tjufvarne skulle
blifva, och forska i saken vågade han ej, af fruktan att
skrämma dem, hvilket endast skulle haft till följd, att
saken blifvit uppskjuten till lägligare tid. Han
misstänkte mycket, att Rödjafar skulle vara med; men så
stor var hans rättskänsla, att han ej ett ögonblick
tänkte på, att han, genom att lägga sig i saken, skulle
än ytterligare stöta sig med och göra sig förhatligare
för sin kärestas farbror.
"Skoglund tar väl någon med sig?" frågade jag.
"Nej," svarade han, "ingen enda får höra det
minsta kny om’et, för då kunna de gläfsa någet, å då vore
allt förstördt. Nej, inte ens hundarna få gå med mej!"
Följande dagen var, som sagdt, en söndag. Luften
var tung och fuktig, och strax på morgonen började
det att snöa. Jag var helt orolig för Skoglund, ehuru
han varit ute for många äfventyr af det slag, som han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
