- Project Runeberg -  Berättelser /
77

(1876) [MARC] Author: Albrekt Segerstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

77

dubbelbössa i sitt våld. Yi kommo dock öfverens att
rusa fram, om de skulle vilja tillfoga skogvaktaren
någon kroppslig skada; men så syntes ej vara fallet. De
tycktes i stället tillämna honom ett straff, som någon
gång förr blifvit tillämpadt på misshaglige
skogstjenste-män: de tänkte fastbinda honom och sedan lemna
honom åt sitt öde.

Skoglund påminde mig lifligt om en krigsfånge,
som af indianerna blifvit fastbunden vid marterpålen.
Han var blek, men lugn, och sökte ej genom böner,
som blott skulle lemnat friare rum for hans
plågoandars råa skämt, att beveka dem. Smädeord föllo
rikligt ändå, och Rödjafar och hans son, som voro med,
voro ej de minst svåra.

Då han var riktigt fastbunden, tömde de ur hans
skjutväska, som de drogo öfver hans hufvud. Han kunde
ej hindra detta, men utstötte ett skri, som hastigt dog
bort derigenom, att väskan gick öfver hans mun. Jag
höjde pistolen, men hejdade mig åter, viss om, att de
nu, då allt var i ordning, skulle gifva sig af. Sedan
väskan blifvit fastbunden, så att den fångne ej kunde
få henne af sig, foro de under skratt och skämt sina
färde. Af några ord, som de bortfarande fälde, förstod
jag, att de strax skulle skiljas och fara hvar och en
till sitt, för att så mycket mindre kunna röjas.

Så snart de voro ur sigte, skyndade vi fram och
befriade Skoglund ur hans svåra fångenskap. Han var
något matt och darrade litet, strax banden blifvit
lossade; men sedan han stampat några gånger med
fötterna och bultat armarne, blef han sig lik igen.

"Tockna karnaljer," sade han. "Ja’ hade nog redt
mig bättre, om jag velat skjuta; men det svartnade för
mej, då ja’ skulle sigta på e’ menniska för första
gången !"

"Hur tänker Skoglund nu göra?" frågade jag.

Skogvaktaren teg en stund och samlade ihop sina
tillhörigheter, som lågo kringströdda här och der på
marken.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 03:11:29 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/asegber/0081.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free