Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SKOGSFRUNS SPANNE,
Efter en slägtsägen.
os en gammal slägt här i landet har ett litet
stålspänne gått i arf från led till led, man vet
ej i hur många mansåldrar. Dess form och
utseende äro af helt vanligt slag, och man skulle kunna
tro, att det vore köpt i en af nutidens krambodar.
Något annat vet dock en gammal slägtsägen att berätta
derom.
För hundra år sedan, och mer ändå — så lyder
sagan — lefde en man af slägten och han hette Tor. Då
han var några och tjugu år gammal, skulle han gifta
sig med en flicka, som var från samma by som han,
och hennes namn var Ingrid. Som i hela socknen han
var den vackraste gossen och hon den fagraste jäntan,
så tyckte alla, att de passade så väl tillsammans.
Bådas föräldrar voro rikt folk, och hvardera paret hade
blott ett enda barn; detta gjorde att de gladde sig än
mer öfver, att de unga fattat tycke för hvarandra.
I den tiden var byns skog mycket större än nu,
och dagtal kunde man gå, innan han tog slut. Der
höllo björn och varg till i klyft och snår, och litet
emellan sågo de, som här hade sin väg fram,
skogsfruns gröna klädning skymta mellan buskarne.
Man kan förstå, att vallhjonen hade det svårt nog,
då det stod så till i marken. Än kommo vilddjuren
fram och refvo kreaturen, än jagade skogsfrun korna
Segerstedts berättelser. 6
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
