Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
95
"Ja, det gjorde jag."
"Nå, det är väl aldrig så, att han . .. han . . ." Hon
höll upp, och ansigtet fick ett uttryck af djupt bekymmer.
"Hvad mor?" Och Anna såg både oroligt och
frågande på modern.
"Att han .. . hökotäcken håller på att ta’ hönsen.
Spring ut och se efter. Jag tyckte, att jag hörde dem
skrika!"
Och Anna skyndade ut.
"Stackars Per," sade den gamla qvinnan, då Anna
var utom dörren, och det stod ett par tårar i
nämde-mansmors ögon.
V.
Anna kom in igen efter någria ögonblick. Det var
ingen fara med hönsen; de gingo alla utanför logen,
och höken syntes alis inte till.
"Ja," sade modern, tagande på sig ett hufvudkläde,
"nu skall jag gå till Britta i Torpstugan; vi få lof att
hafva hit henne till hjelp i brådskan."
"Skall mor gå sjelf?"
"Ja; se du efter, så att de få aftonvard i rätt tid,
om jag ej är hemma." Hon nickade farväl till dottern
och gick. Vägen till Torpstugan gick förbi forsen.
Men borta vid forsen, på samma sten, der Anna
en gång stått, satt blinde Per. Han satt orörlig, med
pannan lutad mot de hopknäpta händerna. Sedan han
länge setat på detta sätt, lyftade han upp hufvudet.
Ögonen stirrade nästan vildt omkring sig.
"Ja, herre Gud, förlåt mig, det är inte rätt, men
jag kan inte . .." Han reste sig.
"Per!"
Rösten var så vek, och en hand lades mildt på
hans skuldra. Han, som annars hörde bättre än någon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
