Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
egenskap, i hvilken Lifvets gudomliga Princip är sitt
uppenbarade Helas harmoniska Formprincip. Öfverallt,
hvar denna princips verksamhet yttrar sig såsom
sinnligt närvarande och uppfattlig, möter oss en sinnebild,
en symbol af Lifvets urbildliga skaplynne. Men
symbolen är så till vida, som den är äkta symbol, sjelf
delaktig af den normala verklighet som den föreställer;
emedan den annars icke föreställde och icke kunde
föreställa denna verklighet. Symbolen är alltså i samma
mån äkta verklighet, som äkta symbol; och omvändt.
Denna så beskaffade symbol är hvad vi kalla det Sköna.
Men ehvar detta, eller Skönheten, möter oss, der
möter det oss dels såsom skapadt, dels såsom
skapande. Skönheten framställer sig dels såsom
objectiverad i bestämda sinnliga gestalter, dels såsom sjelf
gifvande sig sådan objectivitet. Det första är fallet,
när man talar om sköna föremål, sköna konstverk
(o. s. v.); det andra är fallet, när man talar om
Konst och Poesi. Omöjligt vore nämligen, att denna
skulle kunna åstadkomma något skönt, om den icke vore
sjelf skön, — eller om den vore annat, än det Skönas
egen daningskraft. De sköna producterna äro ingenting
annat än den sköna productionens sjelf-åskådningar,
framträdande i fixerade skepnader. Äfven då, när den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
