Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ungdomssynd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och gillande. Men blygheten och fruktan för att
bli utskrattad hade hittills afhållit honom. Nu,
då Alma nästan mot hans vilja kommit i be
sittning af nyckeln till hans allra heligaste och
— genom sina frågor — fortsatte att använda
den, nu kunde han icke längre hålla i med sin
förtegenhet. Och denna tveksamma
öppenhjertig-het, till hvilken han tvang sig, tycktes dölja
mer ju mer den yppade. Dessa afslöjanden af
ett ungdomligt, slutet sinne, rikt på hoppets
förespeglingar gåfvo just genom sin halfhet
anledning till nya frågor. Almas nyfikenhet ökades
ideligen, och Gustaf fick lättare att fortsätta ju
längre han höll på. Hennes frågor voro icke
tviflarens utan den troendes, hvilken så lätt låter
sig öfvertygas och endast vill mättas med nya
under. Om det visat sig en skugga af tvifvel
eller kritik i hennes ansigte, skulle han ha blifvit
stum på ögonblicket. Men det kom inte. Hans
följeslagerska hängde fast vid honom med de
stora förundrade ögonen och de små läpparne
lindrigt skilda, färdig att fråga mer och att klappa
i händerna af förtjusning när han slutat.
Gustaf hade aldrig talt så länge och så ifrigt
på en gång. Hvad rymningen beträffar, så kunde
han med tjogtals exempel — dervid börjande
med sjelfve Robinson — styrka att gossar, som
det skulle bli någonting riktigt af, voro tvungna
att rymma från sina föräldrar — eller förmyn
dare — emedan desse aldrig ville låta dem gå
till sjös. Sedan detta kapitel var afgjordt,
befann han sig med Alma ute på det stora verlds-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
