Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ungdomssynd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mig, eftersom du inte ens ber mig vara
välkommen.
— Jag höll verkligen på att inte känna igen
dig.
— Är jag då så förändrad?
-Ja.
— Hoppas det är till min fördel — — men
hvad du har qvaft härinne! — af bröt hon sig
innan Gustaf hann svara samt gick fram och
öppnade ventilen på fönstret. Sen satte hon sig
på en stol vid bordet med hakan stödd mot de
hopknäpta händerna, i hvilka hon ännu höll qvar
sina handskar. Så såg hon på honom och log
igen, log med mun och ögon, så att det gjorde
honom godt ända in i själen. Gustaf stödde sig
mot byrån och mötte stum och förlägen hennes
blickar. Alma var alltid den mest obesvärade,
när de råkades.
— Nå — sade hon om en stund. Gustaf
säg på henne frågande.
— Nä — upprepade hon. Det kom en lätt
rynka, som genast åter försvann ur den hvita
pannan.
— Hvad menar du? — sade han helt brydd.
Har du rakt ingenting roligt att tala om,
ast det är så längesen vi råkades?
— Roligt? — Jag?
— Nå så säg då det ledsamma du har.
Det lade sig en sky öfver Gustafs ansigte.
Han såg bort.
— Det kan jag inte — mumlade han.
Äfven Alma var ett ögonblick allvarsam.
.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
