Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ungdomssynd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
olidligt att tänka, att alla dessa menniskor, af
hvilka han omgafs, om en stund skulle säga:
»de gingo igenom alla utom den stackars Ek».
Gustaf såg icke upp på ett enda ansigte.
Då kände han en hand läggas på sin axel.
Det var herr Dal, som hejdat honom. Han säg
Alma, fru Dal och tant Maria framför sig. Han
hade feber och hörde icke, hvad de sade men
fixerade Alma så envist, att hon vände sig och
såg åt annat håll. Så läto de honom gå. Han
armbågade sig fram bland skolgossarne, rusade
upp för trappan och försvann i vestibulen.
Utanför dörren till collegiirummet träffade
han sina kamrater. Tysta och allvarsamma som
en skara soldater strax före ett fältslag stodo
de der utefter väggarne i korridoren. Man hörde
hur det samtalades derinne i rummet i dämpad ton.
Rektors stämma kände man tydligt igen och äfven
lektor N—s, den fruktade latinbusens. Men hvad
som yttrades var omöjligt att urskilja. Man hörde
dem flytta papper. Nu slog klockan åtta: ett
— två — tre — fyra. Alla blickar stodo otåligt
fastade på dörren, men den förblef stängd. En
penna hördes rassla öfver papperet.
Ute på skolgården böljade mängden oroligt
af och an.
Alma stod och såg på sin klocka hvarannan
minut. Den blef fem, tio, femton minuter öfver
ätta. Ännu hördes ingenting af. Sexton, sjutton.
De lärde herrarne voro odrägligt långsamma.
Ännu ingenting! Aderton, tyst! Det blef rörelse
bland skolgossarne. Ändtligen!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
