Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ungdomssynd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En afton, då Gustaf, Lund och »Nick» jemte
några fler »kulister» sammanträffat på »Rullan»,
kom en landsman, hvilken den förstnämde förut
icke sett och sällade sig till dem. Han
presenterades som kandidat Ljungmarker. Det var en
lång och mager ung man med svart, ovårdadt
skägg samt blek hy. En djup melankoli talade
ur hans stora ögon och skarpt markerade
anletsdrag. Den redan fårade, tankedigra pannan
tycktes ha svurit att aldrig klarna upp, och vid
å-synen af de hoppressade tunna läpparne kände
man sig oviss, om de skulle öppna sig för att
utslunga ett klagoskri eller en sarkasm. Det
var tydligen en man, som gått i olyckans, kanske
försakelsernas skola. Det sista antyddes också
af hans tunna, slitna lifrock, som var hopknäppt
öfver ett insjunket bröst, och hans äfven i öfrigt
temligen vanvårdade yttre.
— Du här, gnofåle! — En sådan nykterist
på Rullan!
Sådana voro de utrop, med hvilka
Ljungmarker vid sin ankomst helsades af »kulisterna».
— Jag var i ett sä miserabelt humör, att jag
måste söka få tag i en menniska att språka vid
— svarade han.
Gustaf tyckte sig märka en viss fiendskap
eller åtminstone antipati mellan »Nick» och den
nykomne. Redan då de skakade hand med
hvarandra, hade »Nicks» ansigte ett försmädligt
uttryck, och han fortfor sedan en lång stund att
på ett förargligt sätt misstyda och kommendera
Ljungmarkers alla yttranden. Den senare åter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
