Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ungdomssynd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
verket kunde kärleken åstadkomma, men dess
sol skall aldrig lysa pä mig — aldrig!.—––––-
Det knackade på dörren till det yttre
rummet, som var Lunds. »Stig in», ropade Gustaf.
Strax derpä stod Ljungmarker framför honom.
Gustaf reste sig litet och räckte vännen handen.
— Hur står det till med dig? — frågade den
senare.
— Tack, bra! Jag ligger och öfvar mig i
att gråta. Att kunna göra det riktigt naturligt,
det vore en konst, du.
— Jag träffade nyss Lund — sade
Ljungmarker, i det han slog sig ned i länstolen vid
bordet. — Han berättade mig, att det skulle stå
illa till med dig.
Gustaf kände med ens bitterheten vakna
upp inom sig.
— En snäll karl, den Lund — svarade han
hånfullt. — Sade han inte något mer?
— Hvad menar du?
— Du kan gerna tala om det för mig. Det
fins ingenting, som tar pä mig numer. Jag har
bitit hufvudet af skammen. Seså, erkänn nul
Han sade, att kamraterna voro öfversiggifna för
mig, att jag var en skamfläck för dem.
— Till en del har du rätt. Han sade, att
de icke visste, hvad de skulle ta sig till med dig,
att du höll på att komplett förstöra dig.
— Precis som om det vore någon förtjenst
att inte förstöra sig men ändå lefva som —- a––
med ett ord lefva normalt, du förstår.
— Nej.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
