Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ungdomssynd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det var tyst, minut efter minut. Hennes
andetag blefvo allt hastigare. Han kunde höra
tygets rörelse, eftersom barmen häfdes — upp
och ned. Han tog hennes motvilliga hand och
tryckte den härdare och härdare ett ögonblick
beherskad, magnetiserad af dess mjukhet och
värme —––––-
Tick, tack; tick, tack — ljöd det från
sals-klockan.
Han tryckte en snyftande intill sig. Han
glömde allt for denna häftigt arbetande
qvinno-byst, som hvilade emot honom, hela denna
baf-vande, jungfruliga kropp — —
Hon fick gråta ut — —
Gustaf hemtade sig. Hans qval gjorde
honom vältalig:
— Det var den första kyssen, Alma, och
den sista. Du kan betrakta den, som gifven ät
en död. Jag är en, som uppgifvit hoppet, och
det är att vara död––––—
— Sag migl Om jag verkligen läge på min
dödsbädd och hade bigtat för dig detsamma
som nu, skulle du dä kunna förläta mig?
— Svara mig! — hviskade han.
— Vet du inte, att alla dessa synder ha en
enda stor och helig orsak? — Atrån efter
qvin-nan — den ädla qvinnan. Det var ur äträn efter
henne, Alma, som alla mina synder uppsprungo.
— Den som ingen sädan åtrå har, han faller
inte.
— Om jag icke haft denna eld, hade jag nu
stått som den hvita dygden framför dig. Men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
