Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ungdomssynd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Det är likväl sant, jag duger icke–––
— Ja, linda dina armar om mig, vattna mig
med dina tårar, jag är dock ett förgiftadt träd
och förblir det. Ett rågstånd med brand i axet.
— Har du läst i sagorna om den unge jägarn,
som fick se skogsfrun och från det ögonblicket
rnistade förmågan att lefva och tynade dag för dag?
— Jag har sett henne. I mina synder såg
jag henne. Vet du hvad skogsfrun är?
— Den orena fantasiens låga är hon, den
elden som icke släckes förrän hon förtärt rubb
och stubb af menniskan — —
—• Hon förföljer mig i märgfrätande
drömmar —
Alma hängde om hans hals, hon kysste
honom.
— Jag talar i gåtor för dig eller hur? —
De betyda, att du måste söka dig ett annat
föremål för din kärlek.
— Nej — hviskade hon.
Det var åter tyst. Tick, tack; tick tack, det
var allt, som utfylde pausen.
— I morgon reser jag — började han åter
— Sedan detta är sagdt, gör jag ingenting mer
här. — — —
— Hör aldrig efter, hur det går med mig,
Alma!–––––-
Hon låg öfver soffkarmen och snyftade.
— Alma!–––-
— Du vill resa — sade hon — res!
— Ingen frost emellan oss, Alma. Det är
icke med fröjd jag sitter här och talar om för dig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
