Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV kapitlet - Regnbågen i vågskummet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Öfver natthöljda djup far vår farkost fram
och skakas af ångans arm,
medan böljorna fräsa kring klyfvande stam
och bönen ur orolig barm
söker bortom de blinkande stjärnornas här
den som oss uppå vågorna bär.
Ja, vårt lif är ju också en orolig färd
i en farkost så spröd och skör,
där vi häfvas omkring i en stormupprörd värld
och den ene den andre förgör
och glömmer så ofta den heliga hand
som för till de saligas land.
När vågorna vildt emot skeppet slå
och skummet kring fören sig strör,
då målar vår Gud i dropparna små
regnbågen därutanför.
På brusande djupets krossade våg
jag hoppets tecken ser
och tröst får mitt sinne och lugn blir min håg
och fruktan jag känner ej mer.
Han är ju vår fader som djupen gjort
och vinden och vågen styr
och jag är hans barn, o hur skönt och stort —!
Jag trygg i hans armar flyr.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
