Under Furor och Palmer / 104 (1916) Author: Alfred Bergin Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIX kapitlet

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Paris, Neapel och Rom. Sannerligen har jag anledning att tacka
Herren för hans godhet och nåd!

Med Swante Anderson vid vår gamla källare.

Texten lästes i Lukas 12: 42—48 och ämnet blef: Herrens
förvaltare. Först sökte jag att framhålla hvilka de äro, sedan
hvad de ha att förvalta och sist betydelsen af förvaltareskapet
och dess lön. Men det är ju klart att omständigheterna
färglade framställningen ganska mycket. Jag kunde inte undgå att
känna, att jag var i min hembygd, att det var säkerligen den
enda och sista gången jag fick predika för mina
barndomsvänner. Ordet grep ock ömsesidigt våra hjärtan och vi kände
förvaltareskapets stora betydelse och att vi alla hade att göra
räkenskap för våra pund. I dessa landsändar hade man väl
vetat sanningen sedan urminnes tider. Gud hade genom
gudfruktiga lärare ledt församlingarna till de rena källorna och ut
på de gröna betesmarkerna och här borde vara ett Gud
hängifvet folk. Nästan hvarje öga tårades och det blef
nödvändigt gång på gång att stanna, så att inte känslorna skulle
alldeles öfverväldiga oss.

Då allt var öfverståndet i kyrkan blef det fråga om att
hälsa på gamla bekanta samt taga porträtt ute vid mina två

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>