Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXV kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
varmhjärtade svenske patrioten Lundström vurmar mycket mer för
det grafgårdslika och smutsiga Italien än för ärans och
hjältarnas land. Han rent af försmälter i hänförelse öfver en svensk
handelsmans graf i Florences närhet, men ser litet eller intet af
hvad som utföres af de svenskar som plöja fädernas tegar och
vårda deras kummel i Sviars och Gautars land.
Han säger: "Rom, mitt afgudade Rom." "Det älskade
Italiens djupa sommarhimmel"; "Mitt älskade Italien"; "Så var
jag då ändtligen vid min längtans mål" (Italien); "Otänkbar
vore ju i norden en sådan folklighet som denna" (Italien);
Ingen plats i världen väcker själens bästa drifter såsom denna"
(San Marino, Italien), "Härliga, heliga, blåa haf"
(Medelhafvet). Ja, så där talar den mest fosterländske bland svenskar.
Hvad skall man tro? Hvad skall man säga?
Om Sverige och om Göteborg talar han på det här viset:
"Jag är åter hemma i oordningens, råhetens och den
ouppfostrade ungdomens land, där breflådorna äro så smutsiga, att man
vämjes för att lägga dit sina skrifverier. Därnere står ett par
ligapojkar i fjortonårsåldern och dricka öl. Deras råa skratt
och svordomar eka öfver torget bredvid. Ja, nu är jag åter
hemma."
Hvad skall man tänka och tro? Står det så till med det
färska trädet, hur skall det då se ut med det torra? Och dock är
det vår egen Lundström, som skrifver på det viset. Det första
han kommer utom hemlandets gränser, så ser han så mycket
stort och skönt och beundransvärdt. Han hänföres af julen i
Berlin, som väl ändå aldrig kan jämföras med julen i Sverige och
yrar öfver Tyrolens härligheter, där jag såg att gummor drogo
hölass och män togo af säden med skära, då min väg bar genom
dessa landsändar förliden sommar. Han sörjer öfver att han inte
fick gå till fots öfver Alperna i snön och synes aldrig tänka på att
han kan rulla sig i snö fem månader på året ute vid Långedrag
eller hemma på sin egen gårdsplan i Göteborg. Han kommer i
extas öfver Corso Romano med dess minnen och synes dock vara
ibland dessa som luta åt den Rudbeckianska åsikten om
Skandinavien som folkens urhem. Detta visar bara att äfven Lundström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
