Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hedningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
religionen på fullt allvar, utan att dock slå över i
pietism. Ingenting pryder så upp en landshövding,
som en stilla religiös övertygelse, ur vilken
de goda verken välla fram som källsprång om
våren.
Det är religionens ljusa sida, och vid den dröjer
man ju gärna. Men så kommer det ögonblick,
då fjällen falla från ens ögon, och man varsftar
religionen i all dess fula nakenhet, i all dess vanmakt
mot det onda och dess hat mot det starka,
det friska och det sköna; då man säger sig, att
man skall döma trädet efter dess frukt, och
hugga ner ett träd, som suger ut jorden och
skymmer undan solljuset och danar sövande gift
i stället för närande frukter!
Åt denna stämning har herr Ossian-Nilsson
givit ett kraftigt och fulltonigt uttryck i sin dikt
Præterea censeo:
Från urminnes tider, så långt man vill söka tillbaka,
har hon lättjat sig till de trälandes sparade bröd,
bedragit den tärade hungern på nödtorftens kaka
och himlat sig kallt vid massornas skriande nöd:
»Betänken, hur ljuvt i himmelen maten skall smaka,
när med hunger och törst i möten förbarmaren död I»
Om som åskan den ljöd,
med hämnareord mitt hjärtas röst skulle skaka:
»Slå ned – åh, slå ned!
Och må jorden få äta för himlen sin beta i fred!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
