Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skånsk kultur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Det är som du, moder, kände igen vart drag,
Ej under, ty ofta jag känt hur med vingtag fina,
Som nu de kretsat ikring mig, tankarne dina,
Och aldrig jag haft en stund så god,
Som då jag känt, att du när mig stod.
Eller dessa rader ur »Brist» (1884)
Och hade min själ en ann, som den vid sig fäste,
Som kände dess krafter, de sämsta och de bäste –
En kvinnoande, en av de varma bara,
Som känna så djupt, att ögonen skåda klara –
Då skulle min kalla och strida sång måhända
Varmare, mjukare toner i dagen sända.
– – – –
– – – –
Nu låter sången mest som ur ängars dimma
En vipas härskri i marskvällens dunkla timma.
Kanske att den då som lärksång stiga finge
Hän över ljusa fält och med ljus på vinge,
Och sjunga den kunde varmt vad den dägligt såge
Där sol över gröna, vida bygder låge,
Och fram då tonade rent ur de starka slagen,
All bygdens lycka och sorg i den klara dagen.
Vad är det som gör att dessa dikter aldrig
komma att glömmas i Skåne? De höra till de
bästa som Bååth producerat. Men icke är det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
