Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - K. G. Ossian-Nilssons martyrium
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
uppmaning att sakligt bemöta min kritik, gav han sin
vrede luft i ett polemiskt kväde i »Fram», som
allmänt ansågs riktat mot mig
[1], och om vars ton
och tendens de två sista verserna kunna ge en
föreställning:
Narr, som utan tanke sände dina sting,
blott att se din klinga glittergnistor stänka;
narr, jag föddes just att lära narrar tänka,
blotta deras hjärnors tomma ingenting.
Mycken, mycken vanmakt ödet skall bestå mig,
innan mina narrar se sig trygga mer;
oerhörda plågor planar jag åt Er,
bedjen för min ofärd I som trampat på mig.
Med dessa aktstycken för ögonen torde man
finna det lindrigt sagt en smula löjligt, när hr
Ossian-Nilsson nu spelar ut sig som den förföljda
martyren, och mig som den hatfulle och intrigerande
fienden–förföljaren. Mitt försvar skulle
emellertid bli ofullständigt, om jag förtege de
omständigheter, som föranlett att förbindelserna
mellan hr Ossian-Nilsson och mig på senare
åren varit avbrutna. Första anledningen härtill
utgjorde det lömska och orättvisa angrepp, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
