Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - K. G. Ossian-Nilssons martyrium
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
öppnat sina spalter» – det är ren dikt, detta;
jag kan för övrigt konstatera, att jag själv sedan
sommaren 1905 ej skrivit en rad vare sig om
eller mot hr Ossian-Nilsson, varken i denna tidning
eller annorstädes, och detta huvudsakligen
därför, att hans senare arbeten ej kunnat avlocka
mig någon synnerlig beundran.
Och till sist, en smula barnsligt är det också,
när hr Ossian-Nilsson – liksom herr Liljedahl
häromsistens – talar om mitt »personliga och vilda
hat» som erj drivande faktor i min journalistik.
Naturligtvis har jag mina intellektuella antipatier,
och stundom ganska starka sådana, men bland
mina talrika personliga svagheter, till vilka jag
icke räknar dessa antipatier, har jag tvärtom lagt
märke till en viss sinnets vekhet, för att icke
säga blödighet, som på ett ofta ganska kännbart
sätt förlamar min polemik. Och när jag nu för
denna gången lägger pennan ifrån mig, har jag
ett livligt intryck av att jag just på grund av
denna medkänsla med allt levande hindrats från
att ge hr Ossian-Nilsson den tuktan, han i
själva verket ärligen förtjänat.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
