Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
25
angenäm som solid grund. Alltid förnam jag hans
öfverlägsenhet, men aldrig värkade den tryckande.
Med en styrka, ett mod och en viljekraft, som
stod vida öfver det vanliga måttet, förenade han
den djupaste känslighet. Detta framträdde
ingenstans vackrare än när det gälde yngste brodern,
Axel. Dennes födelse kostade modern lifvet, och
det var som om farbror bar ett hemligt agg till
honom. Georg tyckte i alt fall så, o.ch hans
omsorg om den lille, "som aldrig haft någon mamma",
var ofta rörande.
Georg och jag fingo följas till Frösö skola.
Det var då redan bestämdt, att jag skulle bli präst.
Sedan kontraktsprosten Behm hos min far förordat
denna min önskan, mötte den intet motstånd. Jag
ansågs ej duga till militär, och då var det min far
likgiltigt, hvad jag blef.
"Jag vill bli poet", sade Georg.
"Det är ju inte något yrke", invände fadern.
"Du är knektpojke och är nog slagen till slant".
"Visst inte. Jag kan bli hvad jag vill."
"Men på ingen bana kommer man så lätt
fram i våra dagar som på knektens. Jag älskar
inte yrket, som egentligen är till för adelspojkar
med så klen begåfning, att de ej duga till annat.
Men i en dylik samling skall en begåfning som
din ovilkorligen göra sig gällande. Och då så
skett, kan du ge hela sällskapet en god dag. Du
får nämligen icke glömma, att yrket är den
utmärktaste trappa till andra statens ämbeten.
"Vi få väl se", svarade Georg.
Under skoltiden blef det emellertid bestämdt,
att Georg skulle gå in på militärbanan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
