Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VII.
få Adlersparre syntes ute på kyrkovallen, gick
Louise dit.
"Där är föräldrahemmet", sade han och pekade
mot kaptensbostället i Hofvermo.
"Nils har redan talat om det för mig —- jag
var nyfiken ... Tack för att du tog mig med hit
upp! Efter detta skall jag förstå dig bättre och,
om det är mig möjligt, älska dig högre".
Han svarade med en smekning.
"Det där är lycka-’, sade pastorn, som i
sällskap med Gertrud kom gående mot dem.
"Ja, de äro afundsvärda, som få den sig
beskärd i så rikt mått. Jag blir mer och mer
disharmonisk. Äfven då jag borde vara som lyckligast,
är det innerst hos mig något otillfredsstäldt".
"Kanske lillan bara är otacksam".
"Det har jag också tänkt på. Men på det
sättet låter det ej förklara sig".
"Louise vill veta något om stapeln", ropade
Adlersparre mot dem.
"Jag har aldrig sett något liknande", sade hon.
"De finnas bara här", svarade pastorn. "Det
är en jämtbonde, Pål Persson i Stugun, som
skapat den".
"En sådan originalitet och skönhet! Se på
kupolens rundning och hela stapelns linier — en
bondes värk".
"Så är det. Och ej nog med utseendet —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
