Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
XIV.
It står kvar som i min barndom, fastän det
fallit ihop en smula", sade Adlersparre till sin
hustru, där de stodo på landsvägen vid den korta
nedkörsgatan till Hofvermo kaptensboställe, vanligen
"herrgården" kalladt, till skilnad från de tre öfriga
gårdarne i byn, hvilka tillhörde bönder. "Där
man-gårdsbygningen, där brygghuset, där härbärget, där
visthusboden, där ladugården — den ha de då höjt
på en smula. Jag kunde ej gå rak i den på sista
året jag var hemma".
Mellan vägen och gården var en sumpig myr,
som man passerade på kafvelbroar — runda, smärre
stockar, som lagts tätt bredvid hvarandra. På
tufvorna i myren växte odon.
"Det är fridfullt", skrattade Adlersparre. "Vi
pojkar ansågo dem naturligtvis som vår särskilda
egendom. Men till yttermera visso afåto vi dem
som kart".
Pastorn och Gertrud voro redan nere vid
gården med vagnen, som Adlersparre och Louise
stigit ur uppe vid vägen. Han ville för sig och
henne hålla en liten revy med minnena, innan han
trädde in i deras boningar.
"Den smärta där nere på förstugubron är
kusin Ulrika?"
"Ja".
"Är hon lik din mor?"
Befriaren 6
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
