Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
93
gården. Hennes dotterdotter Brita, en nitton års
flicka, lyckades lugna henne och var nere hos oss
i bygningen och talade om det. En stund sedan
Brita återvändt till födorådsstugan fingo vi höra höga
skrik. Vi skyndade dit och funno flickan sanslös
med flere blödande sår i hufvudet. En blodig
mor-telstöt lät oss förstå, huru det gått till. Gumman
låg i sängen och skakade. ’Kom inte hit’, skrek
hon, ’ty då slår jag ihjäl er allesamman.’ Vi sökte
lugna henne. Då begynte hon gråta. ’Se ni inte
att jag är besatt’, jämrade hon sig. Och så
började hon rasa, så att vi måste binda henne.
Flickan fingo vi ej lif i."
"Vänta ett ögonblick, så skall jag följa med",
svarade pastorn och gick in i slåttstugan, där han
med några ord förklarade saken för Adlersparre och
Louise samt tog något ur sitt apotekskrin.
"Är det inte bittert, att du skall få lof att gå
just nu?" sade Gertrud.
"Det är aldrig bittert för tjänaren att gå den
väg, som Mästaren gått", svarade pastorn.
Gertrud såg efter honom. Ej en sekund hade
han tvekat om, hvad han skulle göra. Ej en min
af missnöje öfver att han måst afstå från ett nöje,
hvaråt han på förhand gladt sig. Hon kom ihåg,
huru hon en gång förstummat sin far och kapten
Stadling, då de debatterade frågan om Kristus
existerat, med ett: "Om 1700 år skall man förneka,
att kusin Nils existerat, ifall någon beskrifver, huru
han gått omkring och mättat de hungriga, botat de
sjuka och tröstat de bedröfvade."
Gästerna begynte komma och Gertrud fick brådt.
Hon såg, huru roligt] ungdomen hade. Hon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
