Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
102
ej den lämpliga formen på frågan och ej något
lämpligt tillfälle att framställa den.
"Jag följer dig ett stycke på väg. Man får
icke skratta i en gård, där det fins lik. Och jag
tycker, att jag behöfver det. Jag tycker det är en
evighet sedan jag gjorde det sist."
"Jag tror, att du behöfver det."
De gingo en stund tysta bredvid hvarandra.
Adlersparre försökte ett par gånger att få ett samtal
i gång men fick enstafviga svar eller svar, som röjde
att hon ej var med.
Hon gick blott och tänkte på, huru hon skulle
kunna fråga honom. Men alla förslag hon
uppgjorde i sitt hufvud föreföllo henne olämpliga. Det
gick slutligen rundt för hennes ögon. Men hon
finge ej försumma detta tillfälle, som kanske aldrig
komme åter.
Och så kom det plötsligt:
"Hur kunde du bli kär i en flicka, som var
så mycket yngre än du?"
Frågan åtföljdes af ett litet skratt, men det var
ihåligt, och leendet frös henne på läppen.
"Tycker du då, att det är underligt, att man
blir kär i en sådan kvinna som Louise?" genfrågade
Adlersparre.
"Tvärtom. Men att bli kär och giftas är inte
detsamma."
"För mig var giftermålet en själfklar sak, när
jag hade den lyckan att sent omsider göra
bekantskap med kärleken."
Där körde det fast. Hon var alldeles blek.
"Min lilla flicka", sade han, och den starka
stämman hade en klang af outsäglig ömhet, "jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
