Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
104
genom att fråga en man, och en man, som känner
honom så grundligt som jag."
"Ja, ja."
"Altså..."
"Altså ..."
"Altså frågar du nu mig: besvarar Nils min
kärlek?"
"Ja", flämtade hon, "det frågar jag."
"Därom vet jag ingenting, men jag tycker, att
han borde göra det. Eller rättare: jag tycker, att
han borde ha älskat dig långt innan du älskade
honom. Har du icke kunnat märka något sådant?"
"Jag har aldrig tänkt på att lägga märke till
det. Och det skulle för öfrigt ingenting ha tjänat
till. Så hänsynsfull, så mäktig offer som han är,
skulle han aldrig ha låtit mig förstå något, för att
icke väcka mig."
"Nå, har han gissat din hemlighet, tror du?"
"Jag är ju för honom en uppslagen bok i så
godt som allting. Men i det här fallet tror jag inte,
att han förstått mig. Det har bestämdt inte fallit
honom in att tänka något ditåt."
"Låt honom då förstå det!"
"Säger du det?"
"Ja, ty söker du gömma dig, så ser han dig
så mycket bättre. Det är för öfrigt alltid en
obehaglig sak att spela en roll. Man blir falsk mot
såväl sig själf som andra, trasslar in sig och
kommer i de mest opåräknade konflikter. Men är man
sig själf, blir man sann, och är man sann, vinner
man alltid säkrast det man åstundar, äfven om det
ej ser så ut för tillfället. Om Louise ej varit sann
mot mig i det ögonblick, som blef hennes lifs vack-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
